Jag är ju alltså inte en sjuk stalker. Har bara varit helt kär i honom sen typ 2005. Fick tom. en muntlig varning på mitt gamla jobb när chefen tyckte det var inappropriate att ha så många bilder på män på arbetsutrymmets väggar... Kanske det skulle ha varit helt fine om jag hade berättat att nej nej nu har du förstått fel, jag ska gifta mig med honom..?
Min lilla obsession (och mitt liv!!!!) nådde sin högpunkt förra sommaren.. Han gick över mig. Alltså bokstavligen!! Jag var och titta på fri-idrotts EM då han helt plötsligt stog snett framför mig! Jag stelna totalt och kunde inte andas. Mamma bara satt å stirra på mig, säkert för att kolla att jag inte dör i hjärtattack. Han ville gå högre upp och sitta så istället för att gå runt en massa folk så tog han några långa steg och stog på bänken framför mig och sedan över mig med ett litet "ursäkta mig-smile"... Gud bevare...han skulle ha fått trampa på mig och där skulle jag ha suttit stum och stel. Jävlar så han dofta gott! Sexigaste mannen med jeans och hoodie jag har nånsin sett!
När han hade gått så frågade mamma om jag var okeij? Försökte prata men det som kom ur mig var inget språk alls. Jag bara slumrade nånting och tårarna bara rann! Helt hysteriskt! Mamma och Riikka som också var med var båda bara shockade. Mamma had inte vetat hur mycke hag faktist gillar honom:D Men ärligt sagt så hade jag absolut ingen aning att jag skulle reagera sådär! Måste va de lyckligaste jag varit i mitt liv ju! :D
Satt ju resten av dagen med huvvet åt fel håll och fotade honom i smyg.. Hmmmm...Andreas=sjuk nacke. Tycker han är skuld mig en massage!
Mycket lättare att vara kär i en idrottare än i en hollywood stjärna, man tror ju man har en chans med en lite mindre känd typ. H.Forever alone
Men kolla nu, hur bra sku int jag passa brevid honom??
Alltså fy fan så han e het
