>:(

Ja e så jävla sur just nu! Vill int göra nånting!! vill stanna här och vänta på morgondagen eller måndagen! perkele.
Hade bestämt mig vad jag skulle köpa som gåvor från grekland till några mina kompisar. Sku igår gå ner och köpa dom men typerna som säljer stuffet va inte där... okeij det var kväll så kanske de var då därför. Så bestämde mig för att åka dit idag efter att jag packat då jag har bra med tid och inget att göra. TADAAAA ingen där! Ja e SÅÅÅÅ arg! Dessutom ville jag ha en handväska också från samma ställe, men presenterna var viktigaste!!!!
Så om 2½ timme när vi åker från huset så tänker jag fara den vägen bara för att kolla om de sku ha hänt en mirakel och dom sku vara där då...doubt it.. men kan ju kolla. Så fingers krossed att de inte kommer en arg  Ansku hem!

Skål(ar)

Dethär har absolut med ingenting å göras...eller jo, jag läste min käääära kompis Lottas blogg och kom på en sak. OM nån nånsin funderar vad jag skulle vilja ha typ till födis eller jul (fast såna presenter e int så viktiga mer, uppskattar mina vänners tid mera än materia) så de finns en sak jag lääääänge ha villa ha!!!
De e domhär såkallade "textskålarna".. färgranna skålar vart de står "CHIPS" "DIP" "SWEETS" "SNACKS" och "POPCORN" på... och självklart vill jag ha dom i olika färger! Ljusrött, ljusblått, svart, vitt och "grått"! Vet int varför ja aldri ha själv köpt dom.. ha sett dom tror ja en gång på Stockmann å då fick dom bli dit...kanske de va frågan om pengar eftersom ja så länge ha villa ha dom.
Men de va nu typ mitt ärende...att om nån vill köpa så ja står int i vägen..
Här är tom. en bild på dom så ni säkert vet va ja menar.

Ps. Min födelsedag är om 25 dagar.

Packa!!

Ja e SÅ i pisse... Ja sku int köpa typ någå annat än lite skor härifrån... Nu sku ja måsta packa å ja har absolut ingen aning va ja ska sätta å vart! Måst låna en väska av tina men vet int ändå hur dehär sku nånsin kunna funka... Här är några bilder på kläder ja int sku köpa, skor jag i misstag köpte fler än va ja sku och en av påsarna med stuff.. Har ännu 3 påsar med mat. Suck.

It's official

NU kan jag skriva om saken på bloggen också...
JAG är med som kandidat i kommunalvalet i Sibbo!
Ville vänta tills jag fått mitt nummer före jag skriver hit om saken och nu har jag fått den! :) SPÄNNANDE!
Orsaken varför jag for med i första början var den att jag helt enkelt har så mycke idéer hur vi kan utveckla och förbättra vår kommun. Jag vill personligen köra framåt många ärenden men huvudsakligen barnets, åldringars och miljöns.
Saker fungerar relativt bra i Sibbo men kanske lite för långsamt... hur länge väntade vi inte på ishallen, allaktivitetshallen, hundparken och många andra förbättringar.. Simmhall är dock nånting som fattas!
Vi behöver definitivt mera hyresbostäder och utrym och möjlighet för mera aktiviteter för alla i olika åldersgrupper!
Där är bara en början på saker jag vill göra bättre i Sibbo! Ni som känner mig vet att jag är inte kort i orden och har mycket att komma med! ;)

Så du vet vilken nummer du ska skriva ner i röstningslappen ;)

Boring person

Nu sitter ja på balkongen å e riktigt sur på mig själv för att ja int ha gjort någå ida! Miljonstad å ja ha ruttna hemma... Men sen igen så min budget för sista dagarna är extremt tajt å allt man kan göra kräver pengar, så kanske de nu int e hela världen om ja bara ha chilla..? Plus att de e så asigt varmt att ja ha int haft ork för nånting heller! De va väl +36 som bäst idag. Nu kl 17:30 har vi +31 så int så kallt! Undrar om jag alls vill veta hurdant väder ni har där hemma??:S

Bloggsilence

Jaa kanske ni förstår att ja inte har orka skriva på bloggen när ja är i grekland.. nog för att om ni sku veta va ja ha gjort här så kanske ni sku tycka att ja sku ha haft tid för lite bloggande också.
Har sovit helt skitlänge varje dag och bara lata mig å facebooka å spela på nätet. JA! kan ni tänka er..sånt som jag kan göra hemma, så har jag gjort här... men jag behövde semester...vila..sova, utan katter som ska in och ut turvis och helatiden. Nu kan jag ärligt säga att jag har fått vila!
EN gång var jag på stranden...ganska sorligt jag vet - men har shoppat desto mer! Imrn har jag sista hela dagen, så då tänkte jag försöka ännu åka till beachen. Grejen är den att jag är ju i en storstad där de inte direkt finns nåt pool man kan gå och chilla till. Igår också tog vi bilen till stranden och resan dit tog kanske 35min. Körde första gången i mitt liv i Athen!! Va helt skitvervös! men bra gick de...grekiska blodet i mig vill alltid komma fram då jag är bakom ratten...
Sedan åkte vi till Carrefour(jävligt stor matbutik..som tex. Citymarket i finland). Där gjorde jag min traditionella matshopping... folk tror säkert att jag är galen då jag släpar hem makaroner och salt från Grekland..men seriöst så smakar dom inte alls lika som våra! Hämtar mycket annat med mig, men detdär är kanske nånting som låter en aning fjantigt..
Sitter här i mitt rum och tittar runt mig....hur i h****te ska jag få hem allt som jag har köpt?! Jag kom hit med väskan 1/3 full... men nu är grejen så att jag kommer att behöva en extra väska för att komma hem härifrån... blev lite crazy i skobutikerna. MEN hade nog helt lov att göra de... eftersom min fot har gått och blivit mindre så har jag ETT par "festskor" hemma som passar på min fot! alla andra är för stora:( Så när jag kommer hem så åker dom till kirppis! Och mina nya fina bebisar tar plats i skoskåpet!:)

Exotisk skandi?

Folk är så annorlunda.. På Kreta brukar folk prata engelska med mig då dom aldrig vet varifrån jag kommer och där finns så mycket turister, så dom kör på säkra sidan me att välja engelska. Här i Athen pratar ALLA grekiska med mig då jag ser lokal ut och kan inte blandas med turister eftersom dom inte finns här var jag nu befinner mig. För en stund sen kom en lokal tjej på sin svensk-lektion hit till Tina och hon tyckte det var konstigt att jag pratade grekiska med henne då jag har så skandinavisk utseende och "feeling" runtom mig??!! Med mitt svarta hår och bruna ögon och hud som va dessutom mörkare än hennes :D Ingen har nånsin sagt åt mig att jag verkar äns lite skandinavisk. I finland hör jag mer hur jag ser exotisk ut. Vet dock inte själv vad jag skulle säga om mig själv...men känner mig nog utseendemässigt mera hemma då jag är här - i Grekland <3

Hols!

Just a quick update!
I'm in Greece!!!!
Arrived on Tuesday and staying until the 29.9! :) somebody already dared to wish for me to stay here for ever, but I think I might have to come back home just to irritate the sh*t out of you lot.
This was just a quicky, since I need to get going. Gonna hit the shops! More blogging maybe later if the wine doesn't take over too much ;)

xxx

View from the balcony

Decisions decisions..

I told you I was going to live my life to it's fullest and in my opinion that includes trying out new things and not saying no to too much. So today I've done one more decision that I probably would not have done a year ago. It's not official yet so I'm not saying anything else yet. Maybe tomorrow....maybe.

This new attitude for life of mine scares me a bit. Where will I be in one year if I keep doing things at this pace?

Come Fly With Me

I feel like I'm coming down with something.
My symptoms: Starting to hate my home-country even more, getting disgusted by Finnish people more than before, starting to feel cold even indoors, the idea of my village makes me sick.

This could be just a normal day in Finland, but no. In my case it's all about a withdrawal symptom. I need to get away from here!
I am going to Greece in one week, but it does not feel like it's enough since it's like going home in a way. I don't even have the need to go somewhere I've never been. I just want to leave home...ever for 3 days.
But you never know what will happen. Who knows, I might even get somebody to go with me!
Trying also to plan a trip to Germany before Christmas to see my dad and rest of the family.
But for now, I need something else to look forward to this fall:)

I'm a spontaneous person so anything could happen. And honestly I'm hoping to get to hop on an adventure!

If today was your last day

I've had a long pause in writing. I think it's mostly because I've tried to enjoy the summer as much as I can
and not sit inside all the time.
But why now? What got me to start writing again?
I had a wake-up call a few days ago. Something happened that made me change the way I want to think and live.
I've always lived with no regrets and trying to live life to it's fullest, but you don't always succeed in doing that.
It's easier said than done. But now I feel obligated to live every day like it was the last,
since it kind of felt like it during the weekend.
I had to stop and think if I had everything under control, if there was somebody I needed to apologise to or
was there possibly someone who did not know how much I appreciate and love them?

So this is how it all started...
I got a horrible headache all of a sudden. Took some strong pills for it and tried to sleep, but failed since the pain was so strong.
After one hour from my second dose of the medicine I called to the hospital and they put a doctor on the phone who wanted me to
come immediately to get checked since it did not sound like a normal flu to him and he wanted to check that this was no result from a medication I had been given a few days earlier.
So I arrived to the hospital and got a bed to relax on - wich was impossible. I could not close my eyes because of the pain.
It took over 3 hours for them to give me any medication whatsoever. They tried 2 different things and neither of them helped.
They were supposed to be so agressive meds that the headache would dissapear at the same moment. Yet nothing happened and the aches just got worse by the minute.
They then decided to keep me in under surveillance and to put me on an IV(Intravenous therapy) and give me medication that way.
Hours passed and I had still gotten no sleep. In the morning I had a new doctor come and see me. She did a bunch of neurologic tests on me and ordered some x-rays to be taken.
Finally I saw a friendly face - somebody had to wheel me to the x-ray and it happened to be a guy I know. It felt nice to speak to someone who spoke to me as a person, and not as a patient.
A moment after the x-rays I had another friend to visit me briefly - I needed a charger to my phone so I would not die of boredom! So he arrived as my knight in shiny armour to bring me one!
Three-four hours later the doctor came in and told me they did not find anything new in my x-rays and that she had spoken with a neurologist from another hospital and they wanted me to go there immediately.
This was the first time I got scared and I paniced. Any doctor is fine, but when they bring a neurologist to the picture, that means that it's serious.
I broke down.
It was so scary to be there alone.
I spoke to my mom and she helped me to calm down by reminding me that the best doctors in Finland work in that hospital and they are going to take good care of me.
So a few hours later my ride came. They took me to the other hospital with an ambulance. I have to say that the ride was the most fun I had in a long time.
The personnel was so much fun to chat with and for a while it felt like I wasn't sick.
After we arrived to the hospital they gave me a bed to lie in and had me waiting - again.
Finally after two hours I got to speak to the neurologist. After all the questions and test she did to me, she then told me that they will give me more medicine and if it does not help then she thinks it's more serious than they thought and then they will have to do a cerebrospinal fluid examination.
It simply means that they stick a long thick needle into the spinal cord and take the fluid samples to see if there is an internal bleeding in the brain.
Now that I wrote it, it sounds so simple and not bad at all. But in reality I was panicing once again.
Thank god my uncle Toni and my friend Jo came for a visit and brighten up my day. I don't remember too much from their visit. Not because of any drugs, but because deep down I was
scared to death of the upcoming examination. They stayed for a couple of hours but then I felt like I needed to rest before the examination, so they left.
When they finally took the test I was ready to pass out because I was so scared. Scared that it's going to hurt. It did not even occur to me that this was a very serious matter and if the results
would not be good, it could mean terrible things. Life-threatening things.
Well the fluid was clear so there was nothing to worry about. It hurt like a motherfucker when they did it, and I have been in pain ever since.
They might have hit a nerve because the area is sore and it hurts whenever I move around.
Today I realized one thing. I should probably stop complaining about my back. If the results were any different, I might be writing this from the hospital. If I even was able to write. Or think.
The thing is that now when I've had some spare time to be alone with my thoughts, I've becoming to realize that I seriously had a close call.
It scares the hell out of me to think what it would have meant if it had turned out that I had an internal bleeding in the brain.
The test did not show anything bad and they let me go home with no information at all about what was wrong with me. So now I just have to wait and see what happens next.
But I learned something from this. What if today was your last day? Would you just continue on living like you used to, or would you change things?
I have never lived any less than I should, but maby less than I wanted to. We don't always have the resources to do so, but we might as well give it a try.
This is what has been going through my mind in this short period of time that has felt like forever.
I leave you now with my thoughts and some lyrics from a song that makes me think of these things even more.

If today was your last day
And tomorrow was too late
Could you say goodbye to yesterday?
Would you live each moment like your last?
Leave old pictures in the past
Donate every dime you have?
Would you call old friends you never see?
Reminisce old memories
Would you forgive your enemies?
Would you find that one you're dreamin' of?
Swear up and down to God above
That you finally fall in love
If today was your last day

Last I need to thank my friends and family who got me through it all. Seriously I would be in a totally different kind-of a hospital right now if it wasn't for Toni, Jo, Lotta, Mici, Alexandra and most importantly my mom <3
Thanks to everyone who sent me messages and get well-wishes. They really helped me to feel better and stay sane.