Måste bara få öppna mig nu lite..
Jag har alltid varit den som mina vänner och andra nära har fått berätta sina bekymmer åt och jag lyssnar alltid. Men nu har jag tyvärr en sån kännsla att jag har inte allt för många att öppna mig till. Ett par vänner och min morbror. Det är kanske mera än vad många andra har men särskillt när det är svåra saker jag måste gå genom i mitt liv just nu så behöver jag extra mycket stöd och jag känner att min familj inte ger det till mig.. Dom som jag borda få mäst stöd och förstånd av så har absolut inge intresse med i mitt liv över huvutaget. Kul att dom har allt som dom behöver och önskar sig, men jag finns fortfarande här....
